Angelica Linnéa Wahlgren

Idag hade jag avslutningsmöte i dagvården. 5 days to go, nästa fredag är jag en friare människa! 

SÅ skönt och SÅ läskigt. 

 

Det sköna är att jag då tar semester på riktigt! Jag har fortfarande något hopp om att kanske ta mig till Malung och vara med på dansbandsveckan där. Om inte så ska jag iaf snart ner till Falkenberg och jäsa där. 

Jag har då också fått reda på om jag kommer in på Universitetet till hösten och har förhoppningsvis en lite tryggare tillvaro i det. 

Jag kommer förhoppningsvis snart att vänja mig vid att sköta mig själv, klara mig själv och vara trygg i det. 

Jag kommer vara i öppenvård och jag vet att jag kommer ha bra kontakter där! 

 

Det läskiga är att komma ut till en helt ny värld. 

När jag började dagvården hade jag fler människor omkring mig. Konstigt? 
Nej, kanske inte. När man går igenom något sånt här har jag nämligen fått klart för mig att man märker vilka som är ens verkliga vänner och medmänniskor. Somliga slutade helt enkelt bara att höra av sig, andra blev rädda när jag mådde sämre och några blev konstigt nog besvikna när jag hade ljusare stunder då de själva inte var inblandade. 

Jag känner mig som en helt ny människa och det är stört läskigt att lära känna sig själv och dessutom märka vem man är i sociala sammanhang. Det är också både läskigt och kul att lära känna de som visat sig vara värdiga medmänniskor, det finns en enorm rädsla att mista dem och göra bort sig samtidigt som jag bara vill omfamna dem alla och tacka som fan för hur de ställt upp under denna tid. 

 

Hur som så ska det bli galet spännande. Det kanske låter fånigt, men seriöst. Min vardag har bestått av behandling i tre månader, någonting måste ju komma ut ur det.